31 december, 2010


Men nu är dagen här då man betalat räkningarna för sista gången detta år, då planerna hopas med roliga idéer för 2011!
Nu är det bestämt...


...att MITT 2011 kommer att bli ett helt sjukt bra år! Nya saker kommer att göra det till om möjlig ÄNNU BÄTTRE och vi kommer att kunna tänka tillbaks på året som det lyckligaste någonsin!

Tora som tomte                          Foto: svärfar

Min älskade lilla Tora kommer att växa så det knakar och hon kommer att göra sin första utlandstripp utanför magen. Sina första steg kommer att tas detta år och hennes första ord.
Oj oj oj
Min karriär kommer att gå rakt upp i skyn.
Detta kan jag säga med säkerhet eftersom jag faktiskt bestämmer själv vad jag ska ha för lön, arbetstid och kollegor.
Så man får det man önskar - om man bara ger sig f-n på det!
Så gör som jag gjort och bestäm Dig för att göra något som ger Dig det liv Du verkligen önskar!
Våga hoppa!
Det är bara Du själv som hindrar Dig från att nå Dina drömmar <3
Släpp på Dina begränsningar och kasta Dig ut och jag lovar att det blir bättre än Du kunnat drömt om.

Ha nu ett fantastiskt slut på ett bra 2010...
och välkomna ett SUPERBRA 2011!!
Lyckönskningar till Er alla goa glada vänner så syns vi nästa år!

07 december, 2010

Tomten har varit här..

Tomten finns... på riktigt!


Vi vet det, jag och Roger, för han var hos oss igår.
Lång, stor, i hemstickad tröja, kängor, långt grått skägg och glasögon på näsan.
Han kom för att försäkra sig om att vi var snälla...
..och dessutom frågade han om Tora var en flicka eller pojke - traktor eller dockvagn, så klart.

Köksskåpet som rymmer mycket godsaker. No more "ful-furu"

Ok, om man inte tror på tomten, så är historien så här:
En man står helt plötsligt utanför fönstret. Sitter och ammar så jag skickar ut Roger.
Han säger att det inte finns nån där, medans jag påpekar motsatsen.
Sen hör jag hur han börjar prata med någon och han frågar mig om jag känner nån P i Arvslindan.
Vi ber honom komma in så jag kan hjälpa honom till rätta.
Till slut ringer jag ett nummer han fått och förklarar ärendet, då han bröt och hade svårt att få P att förstå.
(Så klart har inte tomten mobiltelefon...)
Jag ger honom vägbeskrivning och han TACKAR så hjärtligt och ställer lite artighetsfrågor men kommenterar att vi redan fått den BÄSTA julklappen! Tora!
Sen försvinner han...antagligen i sin släde med sina renar.

Köksfönstret med den underbaraste stjärnan.

Både jag och Roger har allvarliga funderingar och lämnades med gåshud

Pepparkaksstjärnor med hål i som hänger i huset.

och undrar fortfarande!!