28 september, 2010

Händelsernas hus

Här i händelsernas hus är många projekt igång samtidigt. Vilket skapar "en viss" oordning...

Tog bilder på en hel del nyinförskaffat och skulle lägga ut...och så är överföringskabeln försvunnen. Ooops. Var kan den vara?

Lilla Tora är det fokus på, hon har högsta prioritet här hemma. Då får vissa andra saker vänta tills tid finnes. Så är det bara.
Även om vi bara har haft henne hos oss i tre veckor känns det som en evighet. Vi har hunnit med så mycket och man räknar ju varje minut med henne. Och just för tillfället känns det som hon är mitt allt och Oskar och Roger har helt plötsligt fått hoppa ner ett steg...
Det blir nog annorlunda snart när man hittar lite rutiner och man inte ammar lika ofta (som nu, knappt 2 timmar emellan). En dag i taget!



Har varit ute och åkt en del, jag och Roger, då vi har blivit inspirerade av olika färgsättningar på hus.
Inte för att vi ska måla om här hemma utan tänker på Bönhuset.
Det skulle behöva kläs om eller åtminstonde målas om och blev alldeles förälskade i dessa färger.
Förutom färgerna gillar jag utsmyckningen vid fönstrena och snickarglädjen i nocken. Allt är bara HELT rätt här!


Bild lånad från living etc

Köket har vi redan en sån här porslinsho inhandlad till.
Gillar för övrigt den här lite bondiga, gamla slitna looken. Men den är väl snyggast på bild. I verkliga livet tror jag man vill ha ett nytt funktionellt kök med lite lyxdetaljer så som smygstängningsfunktion på lådor osv.


Bild lånad från Taverne agency

Till övervåningen i Bönhuset hittade jag lite inspiration i den här bilden.

Ja, nu fick Ni tyvärr inte se alla våra nya möbler som inhandlats till Arvslindan utan lite annan inspiration istället.
Det kommer väl så småningom när kabeln kommit fram.
Som Ni märker är det långt mellan inläggen men Ni vet ju vem som får ALL min tid nu...

På återseende <3

13 september, 2010

Tora!



Nu har vår lilla prinsessa kommit till oss!
Äntligen!



Den 2 september kl 23.55 kom hon ut efter en knapp timme på förlossningen.
Vi väntade hemma in i det längsta för att slippa gå där och ha ont. Det gör jag hellre i Arvslindan.



Allt gick så bra som man nånsin kan önska och det känns som om jag skulle kunna göra det här fler gånger. När man sen fick se vilket litet underverk man lyckats med är man helt enkelt VÄRLDENS LYCKLIGASTE!
Har totalt stängt in mig i vår lilla bubbla men börjar väl sakteliga leta mig ut...men så himla behagligt och mysigt det är!!!
Återkommer när jag känner för det ;D
Hej svejs!